Livet
Jag har snart varit hemma i ett år. Den 13 december 2017 sjukskrevs jag. Dels pga graviditeten men till stor del pga hur jag mådde på jobbet. Jag mådde psykiskt dåligt o de avspeglar sig även på den fysiska delen tror jag. Så jag blev sjukskriven
tom de datum då jag hade beräknat födelsedatum för Ida.
Idag har jag fortfarande ångest för mitt jobb. Det är tokigt att det inte har släppt. Efter nästan ett år.
När jag tänker tanken på att gå tillbaka till jobbet så är det som att luften går ur kroppen. Tänk ungefär som att man andas ur all luft man har, o så trycker de frampå bröstet, mellan revbenen. Sedan börjar hjärtslagen att slå snabbare
o då skyndar jag mig att slå bort tanken o tänka på något annat. Som att jag faktiskt är hemma och är mammaledig. Att jag har en dotter att tänka på. Att jag får vara med och se hennes framsteg och utveckling. Att jag smälter varje gång hon ler
och visar sina smilgropar.
Jag undrar just vad jag ska jobba med när jag blir stor.