Vecka 40, hej hej!
O så är det lite schizofren-tankar. Jag vill både att den ska komma ut men samtidigt är de ju som tryggt när den ligger kvar i magen. Fast där kan den ju inte ligga kvar hela tiden, haha.
Ut ska den ju :)
Såhär i efterhand vore de ju jäkligt praktiskt med kejsarsnitt. Då skulle man veta vilket datum de blev av o så skulle man inte behöva oroa sig för smärtan, att gå sönder och sedan kan man ju faktiskt få men för livet. Som att man inte kan hålla
tätt varken i nr ett eller två, eller att sexlivet försämras. Knipövningar, jag vet.
Alla som har berättat om sina förlossningar säger att man glömmer smärtan så fort ongen är ute. Det låter ju spritt språngande galet de.
Om vi hade valt kejsarsnitt så kanske ongen skulle ha kommit ut idag.
Jag tror de vörtte så för Jenny och Robert med Teija, att en vecka innan beräknad ankomst så blev de inplanerat kejsarsnitt.
Ja, det låter ju väldigt praktiskt. Om de blir en nästa onge så ska jag nog fundera lite mer på de där med kejsarsnitt :)
Planerat och praktiskt :)
Förlossningar är ashäftigt Bella! Själv var jag livrädd för kejsarsnitt när William kom. De förberedde tom för det, med att ta blod innan och hade personal som kunde ta över. Men det slapp man, för han forcerade utgången 😉 Gick inte att hålla emot! Det där med sexlivet kommer ju igång, vi vart ju gravida igen när Oliver var 8 månader 😅