Oh my god
En Axel vid bröstet som inte ville amma utan bara skrek o grät.
En Ida som var full i energi o "flög" överallt, i soffan, påväg opp på soffbordet, o lite överallt samtidigt som hon lät högt "flyyyya".
Som grädde på moset en pipande o gnällande Hedra som ville ha hunnbenet, vilket hon inte fick då Ida prompt skulle ha tagit de av na, därav fortsatt pipandet o gnällandet.
O så gärna lite hungrig på de o ett tålamod som inte är på topp. Då känner man sig inte som en toppenmamma. Hugaligen.
Tur det är sista kvällen denna vecka då Micke har eftermiddag. Nu kan vi teama ihop oss vid middagar o nattningar ett par veckor framåt :)